Ekenäs FBKs historia

År 1871, troligtvis i september, ägde ett allmänt möte rum på bryggeriplanen invid Franssonska villan, numera i familjen Martins ägo, med uppgift att undersöka intresset för bildandet av en frivillig brandkår. Datumet eller dagen då mötet försiggick är tyvärr inte bevarad i urkunderna. Däremot har en gammal medlem som deltog i mötet berättat att det ägde rum på ”höstsommaren, då rönnarnas löv voro röda”.

Initiativtagare var Berndt Nyberg, lektor i matematik och naturkunnighet vid det samma år grundade lärarinneseminariet i Ekenäs. Han hade verkat som aktiv medlem i Helsingfors frivilliga brandkår och blev härmed den som förde brandfacklan vidare till sin nya hemstad.
Mötet utföll positivt och man utsåg en kommitté med rådman Pehr Östring som ordförande. Den fick till uppdrag att uppgöra förslag till stadgar. Den tidigare lantdagsmannen Östring med rötter i Karislojo, var känd som driftig och effektiv inom stadsförvaltningen i Ekenäs. Och det skulle inte dröja länge förrän kommittén kunde presentera sitt stadgeförslag.
Detta ägde rum vid ett möte den 22 oktober 1871 med rubriken ”för bildandet av en frivillig brandkår i Ekenäs”. Ekenäs FBK:s tillblivande räknas från denna dag, även om det skulle räcka till den 7 februari 1872 innan kårens stadgar fastställdes av senaten.

Kårens jubileum firades dock i tre årtionden räknat från det årtal stadgarna godkändes. År 1911 inför 40-års jubileet hade man dock kommit till insikt att mötet i oktober 1871 var det riktigare datumet. Att mötesdeltagarna, som var 18 till antalet, till stor del bestod av fria företagare och hantverkare var ingen överraskning. I deras utövande av yrke och handel var det ytterst viktigt att det fanns ett fungerande brandskydd i staden. Många av dem skulle också senare inneha viktiga poster inom kåren.

EN AV LANDETS ÄLDSTA KÅRER
Ekenäs FBK blev härmed den åttonde frivilliga brandkåren i Finland. Finlands första frivilliga brandkår grundades i Åbo 1838, Björneborg FBK 1863, Helsingfors FBK 1864, Nystad FBK 1866, Borgå FBK och Viborg FBK 1867 (Viborg tillföll Ryssland efter kriget) samt Vasa FBK 1868. Sveriges första frivilliga brandkår grundades 1832 i Göteborg medan Ekenäs FBK:s vänkår Ystads Frivillige Bergnings Corps tillkom år 1839.

De frivilliga brandkårernas betydelse för brandvärnet var från första början stort.  Uppslutningen var stor inte minst tack vare de olika aktiviteter som förutom brand-kårsarbetet idkades inom kårerna. Bl.a. körsång, hornmusik och teaterverksamhet bidrog till att nya medlemmar sökte medlemskap.

Ett organiserat brandskydd i Ekenäs tog sin början 1763, då brandvakten under den varma årstiden fick till uppgift att bevaka staden. Då Ekenäs FBK bildades inleddes en verksamhet som skulle har stor betydelse för stadens brandväsende. Kåren förnyade under åren målmedvetet sina brandredskap och då man övertog ansvaret för stadens brandskydd 1934 var man väl rustad för uppgiften.

DEN FÖRSTA STYRELSEN
De av senaten den 7 februari 1872 fastställda stadgarna innehåller följande deklaration: ”Ekenäs stads frivilliga brand- och bergningskår utgör en av medlemmar i Ekenäs kommun frivilligt ingången förening, som har till ändamål att vid inträffande eldsvåda uppställa ett övat och av nit för stadens välfärd livat manskap, för att jämte stadens ordinarie brandkår medverka vid släckningsarbetet samt rädda liv och gods.”

Nu gällde det att komma i gång med kårverksamheten på allvar. Men det skulle räcka till den 18 augusti 1872 innan man kom samman för att välja kårens första styrelse. Berndt Nyberg valdes till ordförande med betryggande majoritet, han samlade 14 av de 18 rösterna. De övriga fördelades på skolrektorn och bankföreståndaren J. F. Grönroos, som fick 3 röster, och borgmästaren Hammar, som erhöll en röst. Styrelsen i övrigt fick som resultat av voteringen följande sammansättning: handlanden Otto Sohlström, konsul Frithiof Hultman, rektor Grönroos och bleckslagarmästaren A. Nikander.”

VÄRVNING AV MEDLEMMAR
Då kåren den 1 september möttes på nytt var medlemmarna nästan fördubblade, eller 34. Detta tack vare en framlagd lista i stadens bokhandel samt aktiv medlemsvärvning med två listor ute bland stadens invånare. Av dessa önskade 18 höra till bärgnings- och 16 till släckningsdivisionen.

Kårens eget igenkänningstecken var ett märke med texten F. B. K. Senare ersattes det med plåtmärken i mössan i röda, gröna eller gula band (släckare, resp. bärgare och chefskap). Färger som bibehölls ända tills man bestämde sig för att enbart grönt är kårens färg och rött chefskapets.

Förberedande brandkårsövningar bestående av exercis hade enligt hörsägen inletts redan hösten 1871. Så kallade redskapsövningar tillkom senare och då var man tvungen att låna sprutor och ämbar av stadens allmänna brandkår. De medel som erhölls för verksamheten och anskaffning av redskap tillkom i form av anslag ur stadskassan. Men också genom lotterier, av vilka det första hölls julen 1872. Därmed kunde kåren på sitt årsmöte den 15 april 1873 gå in för att köpa sina första egna redskap, bl.a. en handpumpad spruta.

POPULÄRA ÅRSFESTER
Frivilliga brandkåren skötte sin egentliga uppgift alldeles utmärkt och med en sådan bravur att medlemmarna i stadens ordinarie brandkår kände sig smått oroade över den uppkomna konkurrensen. Kårens medlemsantal växte snabbt och en bidragande orsak var de lyckade årsfesterna på bryggeriplanen om somrarna.

Betecknande var att konsul Hultman, som var känd för sin skepsis emot liknande tillställningar, den 27 juli 1873 erkände att den sommarens årsfest ”kanske var den mest lyckade, som någonsin hållits i Ekenäs”. Man reste bl.a. en majstång i sydöstra delen av bryggeriplanen samt en ingångsport med flaggor. Årsfesten 1874 avfirades ute på Snäcksund vars område snart skulle visa sig vara otillräckligt. 1876 byggdes en bro över sundet och evenemanget flyttades över till natursköna Ramsholmen och här skulle kåren med talkoarbete hjälpa till att göra platsen till en grönskande oas samt populär mötesplats för hela bygden. Kåren arrenderade härefter platsen fram till 2012 då staden övertog skötseln.

KONSUL HULTMAN TAR VID
På årsmötet 1875 besvarades frågan om kårens fortbestånd med ett rungande ja av mötesdeltagarna. Valet av konsul Frithiof Hultmans till kårens ordförande efter lektor Nyberg, som flyttat till Borgå, visade sig vara det rätta. Han blev den drivande kraften, som lotsade kårens verksamhet in på lugnare vatten. Han var också engagerad i otaliga företag i staden och även där med en framträdande roll och stor pondus.